Idag har vi haft en familjeaffär å kyrkans vägnar. Eller vänners. Eller både ock. Vi har döpt. Eller ja, jag har döpt. Med Ester på armen (mjölksyra, yes, I know your name) eftersom hon tvärvägrade allt annat, Elias kring fötterna otåligt bonkandes på mässingsfatet i dopfunten, maken som stolt fadder och ett dopobjekt som somnar i sin moders famn lagom under välsignelsen.
Det är något speciellt med barndop med många barn, men jag föredrar när det är andras barn, det har jag lättare att hantera på något vänster. Och idag var det dessutom bara fyra barn inkl. dopbarnet så hälften var mina. Suck. Men det gick ju. Och det sägs att det gick bra.
Dessutom fick jag en superfin stola av modern, broderad och handsydd med kärlek. Wow.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
De sägs ju att kaos är granne med Gud ;)
Grattis tillden nya stolan :)
ps. jag hoppas du får lördag snart.
Jag blir nervös av "tapetbarn".
Inget av dina barn gör mig det minsta nervöst. (förutom när Ester klättrar... ;)
Oh, stola! Får vi se en bild? Jag är jättenyfiken, eftersom jag också har som hobby att sy stolor till präster jag känner... hittills har det blivit två stycken, båda som vigningsgåva.
Skicka en kommentar