tisdag 23 september 2008

Aldrig 33

Idag är det Lindas födelsedag. Det drabbade mig när jag var på väg till Skogskyrkogården för att ha begravning. Jag saknar fortfarande. Jag fattar fortfarande inte riktigt.

Hon finns kvar på så många ställen -förutom i hjärtat och minnet då. På facebook, på msn, på mobilen, julkortet hon skickade förra året ligger i hallbyrån, t-shirten som Elias fick för två år sen och som han alldeles snart kommer ha växt i och som ligger i byrån...

Jag önskar att jag hade haft ro att sätta mig ner en stund efter dagens begravning och låta det brista. Det är ju det jag säger till dem jag möter -man får gråta, det är okej. Och det tar tid, sorgen är randig, det går upp och ner och det är som det ska. Men det är alltid lättare att säga det till andra.

En vän och kollega sa härom veckan att hon nyss insett att hon hela våren begravt sin pappa, om och om igen. Jag har inte begravt Linda i nio månader. Men jag borde kanske göra det. Så att jag kan fira hennes liv, det som var och inte sörja det som inte blev.

5 kommentarer:

prÄllan sa...

Ingela blev 35år.
Hon skulle vara 39år i år.
Ofattbart...orättvist... saknaden av rösten/telefonsamtalen... Hedvigs saknad efter henne.
som Mattis säger om SkallePär: han fattas mig... så är det. Dag för dag... första året grät jag så fort jag satte mig i bilen. Där kunde jag vara med min sorg... Nu... ibland... som en kallhand griper mig smärtan av saknaden. inte lika ofta, men den finns där.

Kram till dig!
/Ällan

Ms Garbo sa...

*omtanketänker*

Anonym sa...

Har på nåt sätt gått vidare genom att i nästa steg - efter att sörja det som inte blev - se det som kommer sen. Och prata med honom både högt och med tankarna. På så vis har jag inte förlorat honom helt utan fått en ny del.

Jeez sa...

Det är ju så, nästa steg... som vissa dagar är där. Och andra inte alls.

Anonym sa...

Att prioritera sig själv och sina behov kan vara svårt när man har som jobb att lyssna på andra. Men ack så viktigt, annars orkar man till slut inte ge.
Tror vi måste känna mer och bara vara i det utan att nödvändigtvis förstå allt.
Varma kramar från syster norrut.