För tolv år sedan ganska precis kom jag till NY full av förväntningar. Ett läsår skulle spenderas på GTS. Det var fantastiskt roligt och utvecklande och jag har längtat tillbaka! Igår återsåg jag så skolan. De har rivit en av byggnaderna för att bygga nytt och utifrån kändes det ointagligt. Men väl inne. Ah! Precis som vanligt! Rofyllt. I kapellet tårades ögonen. Varför vet jag inte. Kanske för att det verkligen är en helig plats för mig och det var en helig tid på många sätt. Och samtidigt, precis som bygghålet bekräftar, så händer det saker. Nu är nu. Man växer, utvecklas, förändras. Så som det ska vara. Det är också heligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar