Världen snurrar

Dagarna går. Jag håller ihop. Ibland mer, ibland mindre. Jag minns mycket. Jag tänker mycket på Linda. Jag pratar mycket med en annan av Lindas vänner. Det gör gott mitt i allt.

Och idag kom familjen och Linda hem till Sverige. Jag hade verkligen velat möta upp men kunde inte. Jag var på fel ställe i Sverige utan möjligheter att boka om flyg hem.

Jo, för mitt i allt firade vi lilla lillasyster som tog examen. Det var ju planerat sedan länge och trots att jag inte var på topp alls så ångrar jag inte att jag åkte. Det betydde så mycket för henne att familjen var med!

PS jag ska passa på att tacka för all omtanke ni visar här och annorstädes. Det betyder också mycket.

Hemma

Linda och jag pratade nästan varje dag på msn. Idag råkade jag se hennes senaste status: "hemma".

För en sån som jag så betyder det oändligt mycket. Jag vet att hon skrev det i detta liv. Jag vet att hon menade hemma som hemma i sin lägenhet i Kampala. Men det spelar ingen roll. Mitt i det oerhörda ofattbara är hon hemma. Linda är hemma.

Neeeeeeeej

Linda, jag kommer att sakna dig oändligt.

Jag kan inte fatta det. Ord finns inte att beskriva.

En av mina bästa vänner finns inte mer. Det ska inte vara så.

Gud. Håll i. Håll hårt. Jag vill inte. Vill inte...

Ute i skogen

Vi är i vinterland.

Ouppkopplade.

Vi sover. Vissa (läs barnen) mindre än andra (läs föräldrarna). Ekvationen går bara ihop tack vare tappra, fantastiska och underbara farmor, faster och onkel.

Vi åker och hälsar på farfar som ligger på lasarettet. Men det blir bra. Det blir det.

Vi åker lite pulka och bob.

Vi lagar mat, äter, diskar och börjar om igen.

Så går en dag och kommer aldrig åter (eller hur det nu var).


Fast just nu är vi i Umeå. Bor hos syster som flytt fältet för att skriva färdigt examensuppsatsen så att vi får gå på den inbokade examensfesten bara tio dagar efter att vi kommer hem från Norrlandet (värsta pendlarna blir vi!). Imorgon ska vi tvätta, gå till sjukan opch kanske shoppa?