Nu åker vi...

...uppåt i landet.

Det är bra. Det blir bra.

Jo, det blir bra. Om än kanske inte som vi tänkt.

Livet är bräckligt. Kanske räcker det så. En bön uppskattas nog.

Vad gör du nuförtiden, varför hör du aldrig av dig?

Det har varit... lite för mycket.


Sedan förra inlägget har vi hunnit fira lucia. Jag försökte desperat och subtilt förmå sonen att, likosm föregående två år, vara stjärngosse. Det var lönlöst. Han skulle vara pepparkaksgubbe. Och pepparkaksgubbe var han. En michelin-pepparkaksgubbe...

Vi åkte sedan till Malmö. Där hann vi träffa vänner, vara på cowboy-julfest och reflektera över att man kan ringa döda där (jo, jag lovar!)

Sedan var det vardag med allmänna bränder att släcka ett litet tag.

Och så sjörövarkalas. 11 stycken barn invaderade, sonen fick uppskattade presenter, de lekte, åt tårta och bullar, gick på skattjakt och fick träffa en riktig pirat! Sonen har blivit en reflekterande, om än emotionell och temperamentsfull, 4-åring. Själva födelsedagen tillbringades på Gröna Lund med pappa, kusin, morbror och tante (hon är norska så det heter så) och bonusmoster med barn. Och när morfar på kvällen kom med en flyttkartong lego var lyckan total. För flera. Min far har nämligen sedan Elias föddes frågat vart vårt gamla lego fanns, anklagat min mor för att ha gett bort det/försnillat det/ätit upp det -vad vet jag. I alla fall hittade han det nu i min brors gamla rum (där han inte bott på 20 år?) med några spel överst. Well. Gissa vem man får reta nu?!

Julafton blev det sedan. Den tillbringades hos min farmor och var alldeles lagom. Och juldagen fortsatte familjefirandet med moder och syster som var borta på julafton OCH de andra syskonen igen. Och det fortsätter idag. Samtidigt som vi ska packa för resa uppåt i landet.

"Hejsan, hoppsan, fallerallera. När julen kommer ska varenda unge vara glad..."

Men jag saknar kyrkan. Har inte lyckats gå på en enda gudstjänst. Det har kolliderat med mat och sov helt. Det får bli fler gudstjänster över nyår helt enkelt. Då har jag alla möjligheter! Egen andakt är bra. Men gemensam andakt...mmmm.

Synpunkter emottages tacksamt i allmänhet

Det är mycket som rör sig i huvudet.

Proportioner funderar jag mycket på. Vilka proportioner händelser får och har.

Kommunikation funderar jag på. Vikten av. Och bristen på. Och problemet med.

Och så en klokhet som jag fick med mig nu från Hosanna:
-Vem är vinnare i ett krig?
-Ingen, svarade jag för så är det ju
-Men sluta att ta varenda strid då...

Vilka strider väljer vi. Och när vi ombeds välja strider. Hur väljer vi, på vilka grunder? Och vad leder det till?

Sju önskningar

Jag har blivit utmanad. Jag skippar sånt som jag alltid önskar; fred på jorden, god vilja till alla och en var, lite extra tid (med lyckliga tillfredsställda barn) att sova och göra egna saker på, snälla barn, klokhet ... ja ni vet...

1. Ny spis. Ugnsluckan håller på att gå i bitar.

2. Se tidigare inlägg. Bara för att de är snygga.

3. En resa till New York... ah, tempot, livet, shoppingen, parkerna... längtar tillbaka... Eller Spanien... eller London... eller Uganda...

4. En heminredare som fixar till hemmet. Eller ett extra rum. Behövs motivering?

5. En ny soffa. Jag försökte förgäves vinna en på tv härom veckan. Min motivering handlade om att jag behövde en ny soffa för barnen att smula i... men det var nån Filippa eller Ingela som vann *muttrar*

6. En kitchen aid. Inte för att jag tror att jag skulle använda den riktigt varje dag, men den är ju snygg när den bara står till skillnad från de flesta andra matberedare). Den är snordyr och i det redan snordyra priset ingår inte ens alla tillbehör (tex skärmaskindelar) men den är ju snygg sa jag ju!

7. Överraskningar -de bästa presenterna är ju givna med kärlek, smått eller stort spelar ingen roll. Faktiskt.

Ja vilka vill jag passa vidare till? Peterlina, Carcol, Essa, Eva, Kaffemoster, Drottningen och Cissi

Kära tomten...

Ah, de är sååå fina!!! Vill ha!








bilder och produkter från Cult Design

Frågor i natten

Jag borde egentligen gå och lägga mig. Alla papper är i ordning och jag är så förberedd jag kan vara för morgondagen. Men nej, sitter och funderar på om jag har något att blogga om idag. Bestämmer mig för att bespara er ännu en vardagsskildring ur Mitt liv som mamma. Då får jag mejl. Från Svenska Kyrkans Unga*. Jag ska komma ihåg att fortsätta vara medlem nästa år (om jag vill det och det vill jag ju förstås).

Klockan är 23.01. Det är naturligtvis (?) ingen som sitter och mejlar alla medlemmarna "för hand" vare sig nu eller nån annan gång. Men ändå. Klockan 23.01? Vem bestämde den tiden när man matade in allt i datorn? Och är uppgiftsinmatningen så specifik? Datum kan jag tänka mig, men tid? Johan, har du med det här att göra?

*Ohohoh, nu när jag kollar på hemsidan ser jag att de har kvällsöppet imorgon och på onsdag (förutom idag, men det är ju försent nu) på kansliet. Man kanske skulle busringa lite???

idolbilder

Som en liten adventspresent får ni se bonusbilder på dottern respektive yours truly (förresten, har jag sagt att dottern ålar sig framåt i livet och har fått två tänder???)

Varning

Så här kan man bli om man nallar för mycket från kakbordet.

En regnig dag på E4:an

Var bjudna på dop i Gävle så vi lånade bil och pinnade upp. Vi kom iväg sent och den lånade bilen läcker olja så jag hade inte räknat med att det skulle gå fullt så snabbt som det faktiskt gjorde -två timmar drygt inklusive mackbesök i början och lunch på vägen. Anledning? Jo, förbi Uppsala och faktiskt ända upp till Gävle har man byggt ordentlig motorväg. Dvs, man behöver inte stanna vid hundra rödlysen genom Uppsala OCH det är flerfiligt och något rakare på Uppsalaslätten där man tidigare tvingats igenom varje liten byhåla på slingrig smal väg med alldeles för mycket och tung trafik. Halleluja!

Dopet var livfullt och vackert och välsignat och det var härligt att träffa gamla vänner som det är alldeles för sällan vi träffar nuförtiden. Vi fikade och gullade med bäbisar och busade med barn ända tills alla andra gäster åkt hem. Då beställde vi kinamat och åt och sen gav vi oss hem i snålblåst och ösregn.

-"Mamma, nu orkar jag inte att det ska vara så mörkt att jag inte ser nåt ut" gnällde sonen. Socker- och kalasstinn somnade han i höjd med Uppsala och väl hemma i hissen i mammans famn började han sovandes att gapskratta. Det var en bra dag.

Vi gav för övrigt bort ett utedass.