Jag vet att det jag vill inte alltid är det rätta. Jag vet att det jag tror är fel kan visa sig vara gott och riktigt. Jag vet att det i stunden kan kännas orättvist och faktiskt fysiskt ont att inte kunna gå den väg man tänkt och sett fram emot. Jag vet att det så småningom kan visa sig att den andra vägen var eller kanske snarare blev bättre. För jag tror inte att vi är predestinerade. Men jag tror att Gud idogt jobbar för att det ska bli bra och gott av de val jag och andra gör.
Anyhow. Jag undrar vilken väg som är min att vandra nu.
Visa mig Herre din väg, och gör mig villig att vandra den.
7 kommentarer:
Och även om du vet allt detta, kan du inte göra annat än det som verkar bäst just här och just nu. Jag tror att du gör rätt. Och Gud finns med i vad du än gör.
Sannerligen...
Att stå i ett vägskäl är aldrig enkelt. Ofta kan man tycka att man väljer fel väg. Men kanske ändå inte, i förlängningen blir det oftas bra. Lycka till på din väg!
eva, tack! Rätt ofta är man ju inte ensam om detta vägval -man väljer och ställer sig på kö åt ett håll men så blir man inte insläppt... mer om detta senare. Kanske. Förhoppningsvis.
Spännande...
Ajaaa. Det blir bra det där. Ibland kan jag (nästan) vila i det: "Det blir bra tillslut, även om det inte blir som jag tänkt..."
Spännande! sa Bull... upplösning kommer...
Skicka en kommentar