Livets bräcklighet

Idag var det dags för återbesök på KS. Sådan får man tid för om man väljer att lämna BB tidigt (dvs. om man bara stannar ett dygn). Lillasyster och mamma blev båda okejstämplade. Skönt om än inte så förvånande. Det har känts bra och ungen äter som en häst. Eller borde uttrycket egentligen vara "äter som en bäbis" för om man ska jämföra matintag med sin egen kroppsvikt så vinner nog bäbisen. Åtminstone känns det så. Storebror undrar också: "mamma, hur mycket ryms det egentligen i bäbisens mage?"

Återbesöksmottagningen ligger på nedre plan nära huvudentrén. En kort sväng gjorde vi upp på tredje plan för hörselprov. Någonstans på trean (visade det sig senare) satt en när och kär och fick dåliga besked. Ganska rakt på sak berättar han det för mig på telefon. Vad som händer nu. Bästa fall. Sämsta fall. Jag har inte riktigt fattat. Och i famnen höll jag det nya livet och hon värmde. I bakgrunden det stora livet och han värmde. Livet -helt självklart och alls inte.

Gud. Bär. Amen