söndag 13 februari 2011

Välmenande råd

Ett välmenande råd. Jag vet att det är välmenande. Kanske också kritiserande, men inte döljd eller inlindad utan positivt riktande. En önskan om utveckling. Att en som vet att det kan bli ännu bättre, ännu mer inkluderande. Som inte jämför med "hur det var förr" eller fördomar (då kan rätt mycket vara toppen!) utan med en blick av hur det kan bli.

Jag blir både inspirerad och provocerad och det är en intressant reaktion. Inspirerad därför att jag alltid velat mer, alltid vill mer. Alltid på väg liksom. Det är roligare att utmanas, att arbeta dynamiskt och tänka progress och inte nöja sig för att det funkar. Provocerad, därför att jag är är trött efter en lång intensiv dag och behöver ryggdunk och och för att jag har försökt och försöker den lilla förändringen -ett steg i taget -men inte kan gå så snabbt som jag skulle vilja eller ens ensam kunna göra.

Funderar.

Ibland kan en god tanke vara helt riktig. Men sägas vid helt fel tillfälle. Lägga sten på börda.
Ibland kan en god tanke vara helt fel. Men sägas vid helt rätt tillfälle. Och inspirera till förändring.

Ibland är det knepigt att sortera mellan det två.

Och framför allt: hur är eller uppfattas de välmenande råd jag sprider omkring mig? Inspirerande? Provocerande? Både ock?