Bara en hänvisning.

There is going to be some serious blogging -but here.

Du måste bli som ett barn.

De små barnen tittar ut över folkhavet. Det är svårt att sjunga samtidigt. Det är inte heller lätt att hitta sina föräldrar bland 600 andra föräldrar med kameror i ansiktet och ihärdigt vinkandes från läktare och bakom pelare. Så får de kontakt. Barnet vinkar ihärdigt, ler, kommer på sig och sjunger en stund, sen söker de ögonkontakt igen, vinkar, ler.

Tonåringen tittar ut över folkhavet. De sjunger koncentrerat, tittar ner i golvet. Det är inte lätt nu heller att hitta föräldrarna, nu vinkar de inte lika mycket heller, de vågar väl inte. Barnen är ju stora nu. Stolta sitter de på sina händer för att inte bete sig. Tonåringen tittar upp igen. Som av en händelse på rätt ställe. De får kontakt. Leenden. Föräldern vinkar. Tonåringen också. Fast inte utanpå. Men inuti. Det ser ut som att tonåringen ska spricka, så glatt blir det, nästan så handen far upp och ivrigt vinkar. Men bara nästan.

Nu grönskar det

Skolavslutningar i massor. Glada barn sjunger för allt vad tygen håller.

...Långt bort från stadens grå hus, vi glatt vår kossa styr
och följer vägens vita band, mot nya äventyr...

10årsjubileum

För tio år sedan idag prästvigdes jag i Uppsala Domkyrka. Vilka fantastiska år det har varit. Det har varit utmanande, roligt och spännande. Det har varit svårt, jobbigt och ibland rent tråkigt. Det har varit vardag och fest, det har varit sorg och glädje. Jag kan knappt förstå att det gått så fort. Att jag hunnit med så mycket. Alla människor som gjort hjärtavtryck. Alla diskussioner om högt och lågt. Alla samtal om det som berör det innersta -och det yttersta. Alla kollegor i de fyra församlingar jag haft tjänst i, alla barn och ungdomar, alla vuxna och äldre. Alla predikningar, betraktelser och tal som hållits, som våndats över, som kommit till mig. Alla böner som betts, av mig och för mig. Alla möten med människor som funderar, som längtar, som vet, som tvivlar, som är tvärsäkra... alla skratt, alla lekar, alla kaffekoppar, alla läger...

Jag lär mig nya saker varje dag. Jag är tacksam. Det är nog allt jag kan säga.